Wellpapp är möjligheternas material

Wellpapp är sannerligen möjligheternas material. Det är starkt, flexibelt och möjliggör många olika förpackningslösningar. Både för transport och i butik. Wellpappförpackningar med profilerande dekor blir allt vanligare i vår vardag. Definitionen av wellpapp är ett eller flera lager våg format papper, som limmas på eller mellan planskikt av papper. Ordet wellpapp kommer av det tyska ordet ”welle”, som betyder våg. Korrugerat papper patentsöktes första gången 1865 i England.

h_forpackningar_kartonger_tryckfolket_prbox_480pxl_STSAB

Om wellpapp

Wellpapp är ett förpackningsmaterial som används som transport- och exponeringsemballage för allt från möbler, bildelar och vitvaror till läkemedel och livsmedel. Det är världens mest använda material för transportemballage. Wellpapp tillverkades första gången 1856 som foder för hattar. Redan 1871 började man använda wellpapp som transportemballage för bland annat flaskor.

Wellpapp består vanligtvis av tre skikt papper som tillverkats av cellulosafiber. Wellpapp tillverkas av ett planskikt (liner) som består av två lager papp av fiber från gran och furu som limmas på vågskiktet (fluting) som består av fiber från björk. Det lim som används vid produktionen av wellpapp baseras på majsstärkelse som är 100 % biologiskt nedbrytbart. De tre pappersskikten sammanfogas på ett sätt som ger högre styrka än ett enda skikt. Konstruktionen ger wellpapp hög styvhet och stor motståndskraft mot slag och stötar. Luftcirkulationen i kanalerna fungerar dessutom som isolering som förebygger temperaturskillnader. Wellpapp tillverkas i stora flak och kan sedan skäras till och vikas i en oändlig variation av former och storlekar.

Det finns många typer av wellpapp med olika våghöjder och vågprofiler. Detta ger ett otal olika kombinationer och nästan obegränsade möjligheter att framställa emballage med olika egenskaper och former. Det är just denna variationsrikedom som gör wellpapp till ett så unikt emballagematerial. Det är bara fantasin som sätter gränser. Med wellpapp går det att skapa skräddarsydda och miljövänliga förpackningslösningar för alla produkter och ändamål på ett kostnadseffektivt sätt. De råvaror som används i den nordiska produktionen av papper för wellpapp är träråvara, en förnyelsebar resurs, samt en stor andel returpapper.

Även använd wellpapp är en mycket värdefull råvara och utgör därför endast ett mindre avfallsproblem. Huvuddelen av den använda wellpappen, omkring 90 %, samlas in och används på nytt i produktionen av ny wellpapp. Samtidigt arbetar man intensivt med att optimera förpackningslösningarna så att den totala mängden emballage minskar.

Produktion av wellpapp

Vid produktion av wellpapp används speciella papperstyper som kallas liner (planskiktet) och fluting (vågskiktet). Dessa limmas ihop genom att lim appliceras på vågtopparna. Limmet baseras vanligen på en majsstärkelse som är en ren naturprodukt. Själva wellpappmaskinen består egentligen av flera maskiner som är uppställda i serie för att forma och limma ihop två, tre, fem eller sju pappersskikt. Hela produktionen sker i en fortlöpande process. Rullar av papper matas in i maskinen och anpassas med värme och ånga. Wellpappmaterialet matas fram i stora räfflade valsar som ger papperet dess vågform. Limmet appliceras på vågtopparna på ena sidan varefter det innersta pappersskiktet limmas fast på vågorna.

Om ett skikt med liner limmas på ett skikt med fluting talar vi om ensidig wellpapp. Om ytterligare ett linerskikt limmas på flutingskiktets andra sida blir wellpappen dubbelsidig. Om ännu ett skikt liner och fluting limmas fast får vi något som kallas för dubbel-dubbel. Lägger vi till ytterligare ett skikt får vi trippelwell.

– Den europeiska wellpappindustrin sysselsätter mer än 100 000 personer i 22 länder.
– Över 40 % av all wellpapp i Europa används för livsmedelsförpackningar. Över 60 % av Europas ”fast moving consumer goods” förpackas i wellpapp.
– Wellpappemballage är säsongsoberoende och kan levereras vid behov utan kostnadskrävande lagring.
– Wellpappemballage är enkla att märka och ger goda exponerings- och dekormöjligheter, till exempel för att bygga upp varumärken och produkters identitet.
– Wellpapp kan användas för alla typer av emballage tack vare sin stora flexibilitet när det gäller materialkvalitet och utformning.
– Emballaget kan skräddarsys för den aktuella produkten, något som även bidrar till låga systemkostnader.
– Wellpapp innebär inga hygieniska problem, eftersom nytt emballage används varje gång. Det finns ingen smittorisk genom restavfall från till exempel frukt och grönsaker.

Världens ledande emballagematerial

Wellpapp är och förblir världens mest använda material för transportemballage. Det är miljövänligt, flexibelt, kostnadseffektivt, informationsbärande och säljfrämjande. Historien om wellpapp började för mer än hundra år sedan. På den tiden fanns ett stadigt ökande behov av att förpacka och skydda den tilltagande strömmen av producerade varor. Wellpappkonstruktionen var en naturlig utveckling av papperets användning för sådana ändamål. Tack vare det unika råmaterialet och trots att det skett stora förändringar sedan wellpappen först såg dagens ljus, finns det inga väsentliga skillnader mellan vårt moderna wellpappemballage och det som användes på farfars tid. Den lika enkla som starka konstruktionen kommer inom överskådlig tid att vara ett kostnadseffektivt, miljövänligt och säkert sätt att ta hand om produkterna, hela vägen från producent till konsument.

Från manuell valsning till komplett wellpappmaskin

– År 1856 tog engelsmännen Healey och Allen patent på den första kända tillämpningen av wellpapp. Papperet matades genom en enkel manuell maskin som bestod av två rullar. Resultatet blev ett finräfflat papper som användes som foder i hattar.
– År 1871 användes wellpapp för första gången som emballage av amerikanen Albert Jones, som förpackade flaskor och andra ömtåliga föremål i wellpapp.
– År 1874 tog en annan amerikan, Oliver Long, patent på konceptet att lägga ett pappersskikt på ena sidan av wellpappen för att förstärka den.   Några år senare, 1881, hade wellpappens pionjärer ett patent som täckte det nya emballagekonceptet och flera fabriker övervägde att börja använda det. Men innan wellpapp kunde användas som emballage i större skala måste nya maskiner utvecklas. Thompson & Norris i USA utvecklade den första mekaniskt drivna singlefacer-maskinen (för ett skikt) som de även lanserade i Europa (1883 i London, 1886 i Kirchberg, Tyskland samt 1888 i Exideuil-sur-Vienne, Frankrike).
– År 1895 fanns ett flertal oberoende tillverkare av utrustning för wellpapproduktion och detta år utvecklades den första kompletta wellpappmaskinen av Jefferson T. Ferres på Sefton Manufacturing Co. i USA.

Tillväxten har varit stadig under alla tider

Produktionen av wellpappemballage har vuxit snabbt under årens lopp och tillväxten har varit stadig under alla tider. Produktionsvolymerna har ökat i takt med den industriella revolutionen och de ständigt nya tekniska landvinningarna. Efterfrågan på transportemballage är intimt förknippad med den allmänna ekonomiska situationen i samhället. Ekonomisk tillväxt innebär större efterfrågan på varor och tjänster och därmed större efterfrågan på emballage.

Sedan slutet av förra århundradet har det skett många förändringar i produktionen av wellpapp. Råmaterialet, produktionsutrustningen, produktionsprocessen och inte minst trycktekniken har blivit bättre. Datatekniken har revolutionerat industrin, inte minst när det gäller design och logistik. Utbudet av olika papperssorter för produktion av wellpapp ökar och kvaliteten förbättras hela tiden. Produktionshastigheten har ökat dramatiskt i takt med att utrustningen blivit bättre, även för påfyllning och paketering tack vare bättre paketeringsmaskiner. Stadiga förbättringar i tryckkvalitet genom nya trycktekniker, tunnare fluting och mycket hög papperskvalitet har öppnat nya grafiska möjligheter i synnerligen hög kvalitet. Detta har gjort att wellpapp i allt högre grad även kan användas för konsumentmarknaden.

De senaste årens fokusering på miljön har även präglat wellpappindustrin. Men kanske ur en något annorlunda vinkel jämfört med många andra materialsegment. Wellpapp är en förnyelsebar resurs och eftersom det först och främst används som transportemballage hamnar endast en bråkdel av den totala volymen hos konsumenterna. Professionella emballageanvändare har i flera decennier sorterat och returnerat förbrukat wellpappemballage för återvinning. Wellpapp är ett av de få material som kan återanvändas för en motsvarande produkt. En fiber kan i genomsnitt återvinnas fyra gånger.  Använt wellpappemballage är en eftertraktad råvara och man räknar i dag med att drygt hälften av världens samlade förbrukning av wellpapp samlas in och återanvänds.

Källreduktion är ett annat nyckelord i detta sammanhang. Dagens wellpapptillverkare kan framställa starkare emballage med mindre råvaror och bidrar därmed till högre utnyttjandegrad av den viktigaste insatsfaktorn för produkten. Även när det gäller själva produktionsprocessen har utvecklingen varit positiv i ett globalt perspektiv. Kemikalier som är skadliga för ozonskiktet har helt eliminerats och användningen av tungmetaller har minskat dramatiskt. Allt spill från producenterna returneras och återvinns.

En värdeskapande kedja av aktiviteter

Förpackningskedjan är en värdeskapande kedja av aktiviteter med syfte att framställa och leverera produkter till användaren och att förpacka produkten på ett sätt som utnyttjar resurserna optimalt. Förpackningskedjan omfattar även den kedja av aktiviteter som följer efter att förpackningen och produkten använts, det vill säga försäljning och efterbehandling. Förpackningskedjan, från emballageproducent till slutanvändare, består av många led. Förbättringar i ett led kan lätt medföra problem i ett annat och det som kan innebära fördelar för en part kan leda till nackdelar för en annan. För att undvika en sådan suboptimering är det mycket viktigt att alla aktörer i hela kedjan samarbetar.

Användning

Förpackningar – hur nödvändiga är de? Säkert är att inget modernt samhälle fungerar utan dem. Förpackningens primära funktioner är att transportera och skydda i distributionen från varuproducent till konsument. Inom Sverige och vid import och export. I vissa fall är förpackningen livsviktig. Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO skulle livsmedelsproduktion som nu går förlorad i världen kunna tillvaratas med bättre förpackningar och logistik. Under transporten måste förpackningen ofta tåla en hel del. Den ska motstå stötar och slag, kyla och värme, regn och bakterieangrepp. Samtidigt ska den vara lätt och smidig att hantera – vid packning, under transport och lagring, av butikspersonal och konsumenter och vid returhantering.

Fördel wellpapp

Wellpapp är ett av världens mest använda förpackningsmaterial. Förklaringen ligger i en unik kombination av låg vikt och styrka. Flertalet varor som importeras till Sverige är förpackade i wellpapp. Och även denna tas om hand i det svenska retursystemet. Råvaran för tillverkning av wellpapp är förnyelsebar och växer i Sverige och andra skogsländer. Fiberbaserade förpackningar utgår från det naturliga kretsloppet. Med wellpapp går det att skapa starka förpackningslösningar utan andra materialinslag. Wellpappförpackningar anpassas till handelns logistiska system. Genom att behandla wellpappen med t ex acryl och ridåvax går det att ta fram wellpappkvaliteter som motstår vatten, fukt och fett.

Wellpappindustrins råvaror utgörs dels av nyfiber från den svenska skogen, dels av returfiber från returwell, dvs använda förpackningar. Återväxten i den svenska skogen är högre än avverkningen. En aktiv skogsavverkning är dessutom bra för miljön. Växande ungskog binder koldioxid från bland annat biltrafiken och motverkar på så sätt växthuseffekten. 99 procent av alla wellpappförpackningar är återvinningsbara. Branschen har byggt upp ett väl fungerande retursystem från butik till pappersbruk med anläggningar över hela landet. Största delen av den återvunna wellpappen kommer från dagligvaruhandeln. Framställningen av wellpapp är en ren och miljöanpassad process.

Tillverkning

Råvaran för tillverkning av wellpapp är förnyelsebar och växer i Sverige och andra skogsländer. Tillverkningen innebär att ett eller flera lager vågformat papper, så kallad fluting, limmas på eller mellan planskikt av papper, så kallad liner. Som förpackningsmaterial tillverkades korrugerat papper första gången år 1871 i Amerika och materialet användes som skydd för medicinglas och flaskor. Den mest betydelsefulla utvecklingen av wellpapp skedde under andra världskriget då militärtransporterna tvingade fram material som var lätta och skyddande men som också tålde bland annat fukt. Under 1950–60-talet ökade tillverkningsvolymerna snabbt till följd av att wellpapp slog igenom som förpackningsmaterial i många sammanhang. Wellpapp kan mycket lätt skräddarsys för varje produkt.

För att kunna förstå hur papper reagerar under tillverkning av wellpapp och efterföljande behandling gäller det att känna till papperets egenskaper. Gemensamt för alla papper är att de tillverkas av cellulosafibrer. Den viktigaste råvaran för den liner som används inom wellpappsindustrin är fibrer från gran och tall. För fluting används mest fibrer från björk. Fibrerna bearbetas i massatillverkningen så att de får en söndertrasad och skrovlig yta. En process som innebär att det bildas mycket fiberfragment och finmaterial. Under papperstillverkningen hakar fibrerna ihop och tillsammans med fiberfragmenten och finmaterialet bildas pappersarket. Ju mer fibrerna bearbetas desto starkare blir papperet. Det behövs inget limämne för att bindningar skall uppstå mellan fibrerna. Fibrer och finmaterial förenas naturligt när vattnet i pappersmaskinen avlägsnas.

För att frigöra fibrerna i veden används två skilda metoder:

Mekanisk metod – kemiska metod numera främst en alkalisk sulfatcellulosametod. Mekanisk frigöring av fibrer – metoden innebär att den avbarkade stocken pressas mot en slipsten under tillsats av vatten. Resultatet blir en mer eller mindre tunn massa, beroende på tillförd vattenmängd.  Motsvarande effekt uppnås genom bearbetning av vedflis i en raffinör. Denna har två räfflade skivor som roterar åt var sitt håll med vedflisen mellan sig. Även kombinationer av den mekaniska och kemiska metoden förekommer.

Kemisk frigöring av fibrer. Inför denna process bearbetas veden först till flis som sedan kokas i starkt alkalisk koklut. Under processen löses bindemedlet upp mellan fibrerna och förs bort i kokvätskan. Därefter avskiljs kokvätskan från fibermassan. De frigjorda fibrerna bearbetas vidare innan den färdiga massan går vidare till en pappersmaskin. Idag är den så kallade sulfatcellulosametoden totalt dominerande vid massaframställning. Alla olika vedslag som exempelvis gran, tall och björk kan kokas till sulfatmassa med bra resultat. Massautbytet vid sulfatkokning är ca 55 procent vid tillverkning av planskiktspapper (liner). Resten av vedvikten, 45 procent, löses ut under sulfatkoket och avskiljs från den använda kokvätskan som kallas svartlut. Denna används senare vid framställning av ånga. Samtidigt sker en återvinning av kemikalierna. Sulfatmetoden ger starka fibrer med den typiska bruna färgen som kraftpapper har.

Blekning – i många fall önskas en vit massa, exempelvis till toppskiktet hos vit topp kraftliner. För blekning av cellulosa används olika kemiska ämnen som syrgas och väteperoxid. Under blekningsprocessen sker viss reducering av fiberstyrkan, vitt papper är normalt något svagare än oblekt papper.

Returfibrer –  under senare år har returfiberbaserad liner och fluting i stor utsträckning kommit till användning vid wellpapptillverkning. Returfiberliner (testliner) och returfiberfluting tillverkas av returpapper, främst returwellpapp i form av spill från wellpappfabriker och i form av insamlade wellpapplådor från affärer, varuhus och stormarknader. I viss mån används även andra returpapperssortiment som exempelvis blandpapper och tidningar. Alla returfibrer har dock sitt ursprung i veden och har från början genomgått någon av beskrivna metoder för frigöring av fibrer. Returpapperet levereras som returpappersbalar till liner- och flutingbruken. Här blir returpapperet föremål för mekanisk bearbetning och fibrerna löses upp och frigörs. Returfibermassan renas genom silning och virvelrening i syfte att avlägsna plast, häftklamrar, sand, tejp, snören och andra oönskade inslag. Därefter är returfibrerna på nytt färdiga för papperstillverkning. Varje gång fibrerna går i retur i systemet försvagas de och blir till slut odugliga. För att upprätthålla kvalitet hos liner och fluting krävs därför tillskott av nya, färska vedfibrer. Returfiberbaserad liner och fluting är alltid svagare än de nyfiberbaserade motsvarigheter.

Tillverkning av papper

Råvaror vid papperstillverkning är förutom cellulosafibrer även olika tillsatsmedel. Till stora delar tillverkas papper idag på samma sätt som i äldre tider. Papperet ges olika egenskaper. En mäld av fibermaterial silas genom en finmaskig duk så att vattnet rinner bort medan en matta av fibrer formas på duken. Fibermattan skiljs från duken, pressas och torkas samt glättas på en sida. Vanligtvis består inte papperet enbart av fibrer, utan även av olika tillsatsmedel för att uppnå önskade egenskaper. Exempelvis ger en tillsats av hartslim ett papper som inte så lätt suger upp vatten eller bläck. Tillsats av kaolin (lera) gör att papperet blir mindre genomskinligt vilket är bra för tryckbarheten. Papprets egenskaper kan också påverkas genom att mälden mals på olika sätt i kvarnar.

Papperet genomgår flera behandlingssteg. Efter att det har skapats en jämn blandning av fibrer, vatten och önskade tillsatsmedel, får blandningen (mälden) rinna ut på en ändlös vira av syntetfibrer. Viran är ett nät där många små öppningar släpper igenom vattnet, men håller kvar fibrerna och tillsatsmedlen. Ett antal suglådor på virans undersida hjälper till att avvattna pappersbanan innan denna är färdig för pressning. Pressningen innebär att pappersbanan avvattnas ytterligare i pressvalsar med ändlöst löpande pressfiltar. Slutligen förs pappersbanan över till torkpartiet där torkning sker på ånguppvärmda cylindrar till lämplig fukthalt, 8–9 procent. När fibrerna i mälden flyter in på den snabbgående viran, orienterar sig fiberlängderna i virans rörelseriktning. Fibrerna har sin största styrka i längdriktningen och detta avspeglas i papperet, vilket också har sin största styrka i samma riktning. Samtidigt görs insatser för att förhindra ett alltför längdorienterat papper då wellpapp behöver vara starkt främst i wellpipornas riktning, det vill säga i linerns och flutingens tvärriktning.

Innan papperet rullas upp på en så kallad tambour är det ofta föremål för maskinglättning. Det innebär att papperet pressas mellan roterande stålvalsar som ger en slätare och glansigare yta med bättre egenskaper för tryckning. Den fluting som används i wellpapptillverkning är ett så kallat enskiktspapper som framställs enligt tidigare beskrivna principer. Beträffande linern är denna oftast ett flerskiktspapper där olika råvaror brukas för olika skikt. Detta flerskiktspapper kan framställas i en vanlig pappersmaskin med bara en vira, förutsatt att denna utrustas med mer än en inloppslåda (=inlopp för mäld på viran). Inloppslådorna måste vara placerade med ett visst avstånd från varandra så att mälden från den första hinner avvattnas innan nästa mäld läggs på. Praktiskt taget all kraftliner är en tvåskiktsprodukt som framställs på nämnda sätt. Vit topp kraftliner är ett bra exempel, där det bruna basskiktet ska ge styrka, tjocklek och låg kostnad medan det vita toppskiktet främst ska ge vithet, renhet och god tryckbarhet med ett minimum av vita fibrer. De olika skikten kan optimeras var för sig och slutprodukten blir optimalt anpassad för sin funktion i wellpappförpackningen.

Papper till wellpapp

Wellpappindustrin skiljer på två olika papperstyper: Liner (planskikt) respektive fluting (vågskikt). Den vanligaste wellpappförpackningen kräver en styv fluting som motstår stötar och bidrar till staplingsstyrka. I produktionen används därför en mix av fibrer som ger något ”segare” papper.

När det gäller linern ställs det fler krav, exempelvis: Stor seghet och styrka. Slät yta. Fuktavvisande. Lämplig friktion. Goda tryckegenskaper. Alltså skiljer sig produktionen av liner från produktionen av fluting. I det förra fallet används helt andra fibrer för att få fram de egenskaper som kunden vill ha. Kraftliner kan tillverkas av massakvalitet (ett skikt), men görs normalt av flera massakvaliteter (två eller tre skikt). Testliner är en papperskvalitet som uteslutande tillverkas av returfibrer. Testlinern består vanligtvis av två skikt med bättre och dyrare returfibrer i toppskiktet och enklare och billigare returfiber i basskiktet. För att optimera kvaliteten tillsätts stora mängder stärkelse. White top är en tvåskiktskvalitet med ett blekt ytterskikt och ett oblekt innerskikt. Kvaliteten tillverkas i såväl white top kraftliner som white top testliner. I white top testliner används normalt vit returfiber i det vita toppskiktet.

Tryck

Förpackningen är en utmärkt bärare av information och andra budskap. Eftersom wellpapp dessutom är ett starkt material fungerar wellpappförpackningen både under transport och i butik, utan andra materialinslag. Med moderna tryckmetoder förses förpackningarna med tilltalande dekor. Vanliga tryckmetoder för wellpapp är flexografi eller offset.

Flexografi är fortfarande den vanligaste tryckmetoden för wellpapp. Tryckkvaliteten anses ofta som fullt tillräcklig för transportförpackningar och enklare butiksförpackningar. Flexografitrycket har under senare år utvecklats starkt. Nya klichématerial möjliggör tryckning med finare raster. Och moderna tryckpressar har färgmatningssystem som ger bättre registerstyrning. Flexofärgerna är luktfria och torkar snabbt varför det ofta är möjligt att trycka flera färger i följd utan risk för smetning. Dessutom kan wellpappen bearbetas vidare efter tryckning. Färgverken är enkelt uppbyggda och består av färgvals (pressvals av gummi), aniloxvals (rastervals), klichécylinder (klichévals) och mottryckscylinder (pressvals).

Offset är den mest högkvalitativa tryckmetoden. Ger mycket bra återgivning av färgbilder och kontraster. Används för alla typer av förpackningar.

Wellpapptyper

Ensidig wellpapp – för rullar och dynor till inreden. Wellpapp med ett vågskikt och ett planskikt. Levereras i form av ark eller rullar. Används framförallt som omslagspapper.

Enwell – den mest använda typen. Wellpapp med ett vågskikt och två planskikt. Enwellpapp kan tillverkas med vågprofilerna A (4,8 mm), B (2,8 mm), C (3,6 mm), E 1,2 mm) eller F (0,7 mm). Wellen anges som enwell A, enwell B osv. Enwell levereras i form av förpackningar eller ark.

Tvåwell – för starkare lådor. Wellpapp med två vågskikt och tre planskikt. Tvåwellpapp kan tillverkas med vågprofiler A, B, C, E eller F. Skikten kan kombineras på olika sätt. Wellen anges som exempelvis tvåwell BC och där första bokstaven anger skiktet räknat från förpackningens utsida. Tvåwell levereras i form av förpackningar eller ark.

Trewell – ersätter ofta trä eller plywood. Wellpapp med tre vågskikt och fyra planskikt. Trewellpapp kan ha vågprofilerna A, B, C, E eller F. Wellen anges som exempelvis trewell BCE, där första bokstaven anger skiktet sett från förpackningens utsida. Trewell levereras i form av förpackningar eller ark.

Facktermer

Återvinning

Återvinningskravet på wellpappförpackningar är 65 procent, enligt Förpackningsordningen. Ett krav som uppfylls med bred marginal. Sverige hör till de länder i världen som är bäst på att återvinna wellpapp. Vid returinsamling och återvinning gäller ett så kallat producentansvar. För ändamålet har wellpappbranschen bildat ett bolag, Returwell AB, som bland annat förhandlar med kommunerna när det gäller insamlingssystem och som dessutom informerar konsumenterna. Wellpappen är liksom andra förpackningsmaterial ålagd en förpackningsavgift.

Använd wellpapp är inte skräp! Använda wellpapplådor som kastas i containrar är inte skräp. Insamling av uttjänta förpackningar är heller inget nytt påfund, utan har pågått i närmare 30 år. Använda wellpappförpackningar returneras till pappersbruken, där de blir till ny pappersråvara, som i sin tur blir ny wellpapp. Årligen samlar vi i Sverige in drygt 330 000 ton wellpapp för återvinning. Eftersom behovet är större än så importerar vi dessutom 100 000 ton returwell.

Sverige – ett föredöme. Sverige hör till de bästa länderna i världen när det gäller att återvinna wellpapp. Cirka 85 procent av all wellpapp som används går till återvinning. Att siffran är så hög beror på tradition och på att merparten av all wellpapp finns där den är lätt att samla ihop, komprimera och hämta, till exempel i våra livsmedelsbutiker. Även hushållsinsamlingen av wellpapp som sker i samarbete med svensk Kartongåtervinning är framgångsrik.

I Sverige finns för närvarande tolv wellpappfabriker (siffra från 2002). År 2000 producerade dessa 674 miljoner kvm wellpapp. Uppskattningen är att varje svensk årligen förbrukar ca 40 kilo wellpapp vilket motsvarar 80 kvm. Återvunnen wellpapp används till: ca 85 procent blir råvara för ny wellpapp, ca 13 procent används till energiproduktion, ca 2 procent går till deponi (förvaring av avfall). Producentansvaret är ett regelverk för att skapa ett ekologiskt uthålligt samhälle. Visionen är ett kretsloppsbaserat samhälle där det mesta av det som idag betraktas som avfall kommer till nytta som någon form av ny resurs. Enligt ett riksdagsbeslut från 1994 ska miljöansvaret ligga på varuproducenterna, i det här fallet tillverkarna av wellpapp. Det finns idag även producentansvar för tidningspapper och batterier, och en utvidgning är på gång. Vi konsumenter är enligt samma regelverk skyldiga att källsortera och lämna tillbaka våra förbrukade varor och förpackningar till de lämningsplatser och återvinningsstationer som finns. Regelverket omfattar även en förordning för förpackningar. Den innebär att alla som tillverkar, importerar eller fyller förpackningar eller förpackade varor är skyldiga att ta ansvar för återvinningen av förpackningarna. Detta organiseras genom att näringslivet bildat bolag för det olika materialslagen plast, metall, kartong, returwell och glas. 65 procent av all wellpapp i landet ska materialåtervinnas eller återanvändas. Den som yrkesmässigt tillverkar, importerar eller säljer förpackningar eller förpackade varor betraktas som producent. Wellpapptillverkarna och kommunerna är skyldiga att administrera insamlingssystem.SWIF 2000SWIF 2000 är ett standardiserat lådsystem för alla Sveriges wellpapptillverkare. Det överensstämmer även med europeiska standarder.

SWIF 2000

Swif 2000 togs fram för att underlätta hanteringen av wellpapplådor under transport och för butiker. Systemet är standardiserat med avseende på lådstorlekar och stapling. Det uppfyller samtliga krav på miljöanpassning och kostnadseffektivitet. Återvinningskravet på wellpappförpackningar är 65 procent, enligt Förpackningsordningen. Ett krav som uppfylls med bred marginal. Sverige hör till de länder i världen som är bäst på att återvinna wellpapp.

Basmått: SWIF 2000 är baserat på EU-pallmåttet 1,2 meter x 0,8 meter. Lådorna finns med två olika bottenstorlekar: 60 X 40 cm och 40 X 30 cm. Den mindre lådan är gjord för att passa på tvären över den större lådan. För att undvika transportskador p.g.a. överhäng utanför pallen är den verkliga storleken på lådorna 597 x 398 respektive 398 x 298 mm, dvs. något mindre än pallens mått.

Modulhöjder: valet av modulhöjd på en SWIF 2000-låda är i princip fritt. Både lådhöjden och totalhöjden på pallen anpassas efter kundens behov och önskemål. En vanlig pallhöjd är 1250 mm. För att få en plan topp på pallen även vid lastning med andra lådor och backar är det lämpligt att använda lämplig modulhöjd.

Konstruktionen med låsark och staplingstappar ger en stabil stapel, så att två pallar alltid kan lastas ovanpå varandra.

Swif 2000 underlättar hanteringen av wellpapplådor enligt ett standardiserat system med avseende på lådstorlekar och stapling. Det uppfyller samtliga krav på miljöanpassning och kostnadseffektivitet. För snabb, enkel och säker stapling finns staplingstappar samt urtag för dessa i botten på lådan. Ett låsark som ger stabil stapling på pall, i rullcontainer eller trolley. Låsarket fungerar både på hel- och halvpall. SWIF 2000 är konstruerat för lastning två pallar högt för maximalt utnyttjande av utrymmet vid lastbilstransporter. SWIF 2000 övensstämmer även med andra europeiska lådstandarder. På så sätt kan de stora SWIF 2000-lådorna staplas såväl under som ovanpå EU-lådor och plastbackar. SWIF 2000-lådan kan förslutas på flera olika sätt, för att ge bästa möjliga skydd åt varorna i lådan. Oavsett hur SWIF 2000-lådan försluts är den lätt att öppna. En instruktion om hur lådan enklast öppnas finns alltid tryckt på ovansidan. En oval punkt visar var öppningen börjar. En SWIF 2000-låda kan även skräddarsys för de varor den skall transportera. Yttermått och staplingsfunktioner är standardiserade, men i övrigt är det fritt att anpassa lådan helt enligt önskemål. Lådan kan utformas så att den svarar upp till olika exponerings- och hanteringskrav, t.ex. med bärhandtag och stansning av hål för kontrollerad ventilation. SWIF 2000-lådan möjliggör effektiv profilering. Påtryck av varumärke, dekor och annan information kan ske i en eller flera färger. Lådan kan också kompletteras med en etikett som ger ytterligare information.

FoU – Tester

Vid kvalitetsbedömning av wellpapp räcker det inte att ta fram ett provark. Leverantören måste också kunna visa upp en teknisk kravspecifikation. Se även information om STFI – Packforsk på www.stfi-packforsk.se. Länge var sprängstyrka det helt dominerande kvalitetskriteriet. Sprängstyrka och ytvikt låg till grund för klassificering av wellpapp både i Europa och i USA. Under 1960-talet infördes även ett s.k. PET-test, som visar wellpappens motstånd mot genomträngning. Efterhand som hanteringen av förpackningar har moderniserats genom exempelvis pallhantering, containerisering, automatisk fyllning och förslutning har kunskaper om lådornas specifikationer blivit allt viktigare. De vanligaste testerna listas nedan.

Sprängstyrka (Mullen)
Sprängstyrkan är ett mått på emballagets sammanhållande förmåga. God sprängstyrka krävs hos förpackningar som är utsatta för dynamiska påkänningar, dvs som ska tåla fall eller där innehållet kan spränga förpackningen. Sprängstyrkan mäts genom att provstycket i form av en skiva kläms fast mellan två ringar och belastas av ett gummimembran med vätsketryck tills wellpappen brister. Det vätsketrycket som avläses i bristnings-ögonblicket är provets sprängstyrka.

Kantkross (ETC, Edge Crush Test)
Kantkrosstrycket är den väsentligaste egenskapen när det gäller att bestämma staplingsförmågan hos en förpackning. Det gäller särskilt när det gods som emballeras inte självt bidrar till att ta upp belastningen. För att bestämma kantkrosstrycket skärs en remsa ut ur wellpappväggen på så sätt att wellpappiporna är parallella med det mindre måttet. Provstycket ställs på kant mellan två parallella plattor. Förfarandet gör det möjligt att definiera den maximala belastningen när provstycket krossas. Mätresultatet anges i kp/cm.

Plankrosstryck (FCT, Flat Crush Test)
Plankrosstrycket är ett mått på wellpappsväggens formstabilitet och ger en uppfattning om emballagets dämpande förmåga. Plankrosstrycket är starkt beroende av wellpapphöjden.

Vid bestämning av plankrosstrycket belastas en wellpappskiva mellan två planparallella plattor. Det maximala tryck som wellpappskivan upptar innan wellpappskiktet trycks ihop mäts i kp/cm2.

Vattenupptagning (Cobbvärde)
Vattenupptagningen anger den mängd vatten per area som under standardiserade provningsbetingelser och under given tid tas upp av wellpappens ytskikt då detta befinner sig 10 mm under en vattenyta.

Genomslagshållfasthet (PET, Puncture Energy Test)
Genomslagshållfastheten är ett uttryck för emballagets förmåga att motstå inträngning av spetsiga föremål som kan skada innehållet.

Genomslagshållfastheten mäts genom att en pendel med pyramidformad spets får punktera wellpappen. Det arbete som behövs för denna punktering mäts i kp/cm.

PAT (Pin Adhesion Test)
Limfogstyrkan, PAT, definieras som den maximala kraft per längdenhet klisterfog som erfordras för att separera limfogarna mellan liner och fluting i wellpapp.

Bestämning av ytvikt/wellfaktor
Med denna metod bestäms ytvikten hos ingående planskikt och vågskikt. För vågskikten bestäms dessutom wellningsgrad, det vill säga wellfaktorn.

I praktiken innebär testet att provstycken av wellpapp blötläggs så att skikten kan separeras. Efter torkning, utplaning och konditionering vägs sedan provkroppar med bestämda mått ur de olika skikten.


Källor
fefco.org
bolgepapp.no


Det finns många aspekter att fundera över när du ska beställa en förpackning. Du vill att den ska vara snygg, skyddande, praktisk och lätt att hantera. Ja, självklart. Säkert vill du också att den ska vara så miljövänlig, variabel, säljande och kostnadseffektiv som möjligt. Och det är väl inte fel om den har en kreativ och innovativ design som inte liknar allt annat; du vill ha en förpackning som sticker ut och hjälper till att sälja dina produkter!

Fråga oss. Vi kan förpackningar.

HÄR ser du våra vanligaste konstruktionslösningarna för förpackningar i well. Dessa kan justeras och anpassas i all oändlighet. Fundera över vilket utförande som lämpar sig för dina produkter och särskilda önskemål.


Finesser och förädling

För att ytterligare förbättra och försköna din förpackning kan vi ”extrautrusta” den med en mängd finesser. Allt i akt och mening att göra förpackningen mer säljande och mer praktisk.